Vi måste höja våra röster…

Hes, skrovlig, gäll, mörk, ljus, svag, stark, gnällig, ljuv…
Tänk så många olika sorter det finns. Röster alltså. Jag intervjuade en logoped häromdagen. Hon fick verkligen upp mina ögon, eller snarare öron, för röstens betydelse, som hon menar har hamnat i skymundan. Rösten tas inte på allvar i samhället, åtminstone inte när det blir något fel på den.

Tänk dig en gymnastiklärare som stukat foten till exempel. En självklarhet för alla att han/hon inte ska behöva springa omkring och sparka fotboll med barnen. Men en lärare med hes och skrovlig röst som måste uppbåda alla krafter för att göra sig hörd i klassrummet? Inte alls lika självklart med en sjukskrivning enligt logopeden. Orättvist kan tyckas. Benen är tydligen mer värda än rösten…

Jag fick lära mig ett nytt ord också, röstergonomi. Handlar bland annat om hur och var man ska stå för att rösten ska höras så bra som möjligt. Till exempel är det bra att stå med en fönsterruta bakom ryggen om man ska prata inför en stor grupp. Ljudet förstärks nämligen när det studsar mot rutan. En bokhylla bakom ryggen är sämre eftersom ljudet inte studsar lika bra mot denna yta. Kanske något att tänka på nästa gång man vill göra sin stämma hörd.
Eller…för den riktigt modiga är den bästa lösningen förmodligen en mick.

Kategori: September Inga kommentarer »


Lämna en kommentar



Tillbaka till toppen