Ålderstecken…

Någonting har hänt bara de senaste månaderna. Om det är allvarligt vet jag inte. Men, jag ser ett tydligt mönster.

Det började med att jag kom på mig själv med att lystra lite extra när jag hörde signaturmelodin för odla med P1 häromveckan. Det handlade om kvalitet och pris på olika typer av jord. Dyrast är inte alltid bäst var kontentan. Viktigast för en riklig växt är kontinuerlig näringstillförsel och… ja, jag kanske ska sluta där.

Veckan därefter blev jag fullkomligt uppslukad av ett inslag om vertikalodling – odla på höjden för att spara plats. Tydligen en växande (!) trend i storstäder världen över.

I fikarummet häromdagen fick jag höra en ingående redogörelse från min 30-åriga kollegas balkongodlingar. Solrosor, basilika, timjan…
– Balkongen är min stolthet, avslutade hon samtalet.
Visserligen med ett litet skratt så att jag skulle förstå att det var sagt med viss ironi. Men det hade inte behövts. Det låter inte konstigt i mina öron.

Min balkong som fram tills nyligen mest varit ett dåligt samvete, har plötsligt blivit ett rent nöje. Så vad gör jag helst en ledig lördag? Frossar bland uppdrivna växter på närmsta plantskola såklart. Sedan sticker jag fingrarna i jorden och låter vissna löv och uttorkade stjälkar ersättas av blå blomsterprakt o nya små gröna individer.

Efter avslutat arbete njuter jag av en rabarberpaj (hembakad!) omgiven av mina nysatta stoltheter. Vad jag läser? En tidning om textil o mönster. Funderar allvarligt på att sy en klänning.

Är detta en förvandling som drabbar alla nyblivna 30-åringar? Eller kanske bara en fas som snart är överstökad? Vad hände med tjejen som tyckte trädgårdsgöra, bakning, ja alla typer av ”hemarbete” mest var slöseri med tid…balkong

Kategori: Okategoriserad Inga kommentarer »


Lämna en kommentar



Tillbaka till toppen