Arkiv för augusti 2009


Förspilld tid?

2009/08/30

En dryg timme, i bästa fall, tar min väg till jobbet. Promenad över jättelik parkering, tidning och tågskump, asfalt, affärer, torgförsäljning, övergångsställen och måsskri. Ungefär så skulle en kort resumé av denna dryga timme se ut. Omvänd ordning på hemvägen.

Två timmar, lite drygt, fem dagar i veckan.
Förspilld tid.
Jag höll fullständigt med en bekant som fällde det omdöme häromdagen. Fick mig att börja tänka på dessa resor som tar mig drygt tio timmar i veckan. TIO timmar!? Tänk vad mycket tid…

Idag hamnade jag i tågsätet bredvid en ung kvinna med äktenskapsproblem. Samtalet mellan henne och den förstående väninnan utklassade både valet i Afghanistan, villainbrott och uppskjuten rymdfärd. Jag vek diskret ihop tidningen och spetsade öronen.

Efter trängseln på perrongen tog jag sats över kanalen. Alltid samma väg. Bron, Kalendegatan, Raul Wallenbergs plats (har blivit lite tjenis med korvförsäljerskan efter x antal vegetariska korvar i en hungrande pendlarmage), över Drottninggatan, förbi stadshuset, vidare längs Monbijougatan, förbi möllevångstorget. Sedan är jag nästan i mål.

Men det är sällan jag överhuvudtaget ser kulisserna som sveper förbi i maklig takt. Idag hann jag precis passera första kanalen när tankarna vandrade iväg. Blicken fångades av ett välbekant ansikte på andra sidan gatan. Visst var det Ellen, tjejen som växte upp i samma förort som jag. Ja, jag är nästan helt säker. Det var hon som skvallrade för fröknarna på fritids en gång när jag inte tvättade händerna efter ett toalettbesök (det var på den tiden man alltid gick två och två på toa, åtminstone om man var tjej. Undrar om killarna också gjorde det?). Hon tittar på mig också, från andra sidan gatan. Kanske har vi samma minne i tankarna. Förmodligen inte…

Vips är jag utanför Monbijouskolan. På gården står barnen uppställda på led. Kanske stöter den lille killen i blå keps ihop med tjejen i rosa klänning på stan, om sisådär femton tjugo år. Deras blickar möts och ett minne seglar upp med en massa tankar, känslor och dofter i släptåg. Som en spillra av en helt annan värld. Glömd sedan länge. Går de fram och hälsar? Förmodligen stannar mötet vid ett minne, kanske just från denna dag i augusti när deras världar ännu var sammanflätade.

På Norra Skolgatan kommer Wiehe cyklande. Jag gör som man brukar när en kändis dyker upp lite oväntat. Slänger en snabb blick och tittar sedan åt ett annat håll. Rotar efter äpplet i väskan. Försöker verka så oberörd som möjligt.
Minns när jag senast såg just Wiehe på stan. Det var en kall aprilmorgon för cirka fyra år sedan. Jag hade en otymplig inspelningsutrustning att släpa på och en mick i handen. Tror jag gjorde en enkät om konflikter under min praktik på radion. Vilken höjdare att få med en kändis sådär lite oplanerat. Vad jag gjorde? Gled förbi så diskret och svalt jag bara kunde. Försökte givetvis verka så oberörd som möjligt…

Förspilld tid?
Ja, förmodligen borde jag köpa en cykel illa kvickt. Men idag blev tankarna i alla fall ihopsamlade till ett alldeles för långt premiärblogginlägg.

Hur det gick med kvinnan på tåget och hennes kärlekstrubbel. Ja, det är sånt en pendlare vet…

Kommentering avstängd | Små funderingar

Tillbaka till toppen